publicerad: 2015
brigantin
brig·ant·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • ett mindre, tvåmastat segelfartyg
| Singular | |
|---|---|
| en brigantin | obestämd form |
| en brigantins | obestämd form genitiv |
| brigantinen | bestämd form |
| brigantinens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| brigantiner | obestämd form |
| brigantiners | obestämd form genitiv |
| brigantinerna | bestämd form |
| brigantinernas | bestämd form genitiv |


