publicerad: 2015
brigantin
brig·ant·in
[‑i´n]
substantiv
~en ~er • ett mindre, tvåmastat segelfartyg
Singular | |
---|---|
en brigantin | obestämd form |
en brigantins | obestämd form genitiv |
brigantinen | bestämd form |
brigantinens | bestämd form genitiv |
Plural | |
brigantiner | obestämd form |
brigantiners | obestämd form genitiv |
brigantinerna | bestämd form |
brigantinernas | bestämd form genitiv |