publicerad: 2015
bråkmakare
bråk|mak·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑makarna • till bråk 1 -makare
| Singular | |
|---|---|
| en bråkmakare | obestämd form |
| en bråkmakares | obestämd form genitiv |
| bråkmakaren | bestämd form |
| bråkmakarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| bråkmakare | obestämd form |
| bråkmakares | obestämd form genitiv |
| bråkmakarna | bestämd form |
| bråkmakarnas | bestämd form genitiv |


