publicerad: 2015
bärga
bärga
[bär`ja]
verb
~de ~t • bärga ett fartyg; bärga seglen ta hem seglen; bärga skörden ta in skörden
Finita former | |
---|---|
bärgar | presens aktiv |
bärgas | presens passiv |
bärgade | preteritum aktiv |
bärgades | preteritum passiv |
bärga | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att bärga | infinitiv aktiv |
att bärgas | infinitiv passiv |
har/hade bärgat | supinum aktiv |
har/hade bärgats | supinum passiv |
Presens particip | |
bärgande | |
Perfekt particip | |
en bärgad + substantiv | |
ett bärgat + substantiv | |
den/det/de bärgade + substantiv |
bärga sig
• klara sig; lägga band på sigOrdform(er) bärga sig