publicerad: 2015
bönerum
böne|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men bön 2 1rum 1
Singular | |
---|---|
ett bönerum | obestämd form |
ett bönerums | obestämd form genitiv |
bönerummet | bestämd form |
bönerummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
bönerum | obestämd form |
bönerums | obestämd form genitiv |
bönerummen | bestämd form |
bönerummens | bestämd form genitiv |