SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
bönerum
böne|­rum substantiv ~met; pl. ~, best. pl. ~men bön 2 1rum 1
Singular
ett bönerumobestämd form
ett bönerumsobestämd form genitiv
bönerummetbestämd form
bönerummetsbestämd form genitiv
Plural
bönerumobestämd form
bönerumsobestämd form genitiv
bönerummenbestämd form
bönerummensbestämd form genitiv