publicerad: 2015
disagio
dis·agio
[‑a´gio]
substantiv
~t • belopp med vilket kursvärde understiger nominellt värde
Singular | |
---|---|
ett disagio | obestämd form |
ett disagios | obestämd form genitiv |
disagiot | bestämd form |
disagiots | bestämd form genitiv |