SAOL     SO     SAOB     Alla tre  

SAOL

Svenska Akademiens ordlista

publicerad: 2015  

disciplin

discipl·­in [disipli´n] substantiv ~en ~er 1 knappast pl.; ​upprätt­hållande av ordning2 vetenskaps­gren, fack, läro­ämne; idrotts­gren​ – Alla sammansättn. med disciplin- hör till disciplin 1.

Singular
en disciplin	obestämd form
en disciplins	obestämd form genitiv
disciplinen	bestämd form
disciplinens	bestämd form genitiv
Plural
discipliner	obestämd form
discipliners	obestämd form genitiv
disciplinerna	bestämd form
disciplinernas	bestämd form genitiv

SAOL

Alfabetisk lista

1dis subst.
2dis subst.
  disagio subst.
  disambiguera verb
  discipel subst.
  disciplin subst.
  disciplinbrott subst.
  disciplinera verb
  disciplinerad adj.
  disciplinering subst.
  disciplinkommitté subst.

  Till   alla ordböcker