publicerad: 2015
ensamförsörjare
en·sam|för·sörj·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑försörjarna • ⟨särsk. finl.⟩ ensamförälder
Singular | |
---|---|
en ensamförsörjare | obestämd form |
en ensamförsörjares | obestämd form genitiv |
ensamförsörjaren | bestämd form |
ensamförsörjarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ensamförsörjare | obestämd form |
ensamförsörjares | obestämd form genitiv |
ensamförsörjarna | bestämd form |
ensamförsörjarnas | bestämd form genitiv |