publicerad: 2015
ensamägare
en·sam|äg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑ägarna ensam ägare
| Singular | |
|---|---|
| en ensamägare | obestämd form |
| en ensamägares | obestämd form genitiv |
| ensamägaren | bestämd form |
| ensamägarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ensamägare | obestämd form |
| ensamägares | obestämd form genitiv |
| ensamägarna | bestämd form |
| ensamägarnas | bestämd form genitiv |


