publicerad: 2015
ensamvarg
en·sam|varg
substantiv
~en ~ar • person som helst är ensam
| Singular | |
|---|---|
| en ensamvarg | obestämd form |
| en ensamvargs | obestämd form genitiv |
| ensamvargen | bestämd form |
| ensamvargens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| ensamvargar | obestämd form |
| ensamvargars | obestämd form genitiv |
| ensamvargarna | bestämd form |
| ensamvargarnas | bestämd form genitiv |


