publicerad: 2015
ensamvarg
en·sam|varg
substantiv
~en ~ar • person som helst är ensam
Singular | |
---|---|
en ensamvarg | obestämd form |
en ensamvargs | obestämd form genitiv |
ensamvargen | bestämd form |
ensamvargens | bestämd form genitiv |
Plural | |
ensamvargar | obestämd form |
ensamvargars | obestämd form genitiv |
ensamvargarna | bestämd form |
ensamvargarnas | bestämd form genitiv |