SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
environg
en·­vir·­ong [aŋviråŋ´] substantiv ~en ~er mest i pl.; ​om­givning
Singular
en environgobestämd form
en environgsobestämd form genitiv
environgenbestämd form
environgensbestämd form genitiv
Plural
environgerobestämd form
environgersobestämd form genitiv
environgernabestämd form
environgernasbestämd form genitiv