publicerad: 2015
envåldshärskare
en·vålds|härsk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑härskarna • diktator
| Singular | |
|---|---|
| en envåldshärskare | obestämd form |
| en envåldshärskares | obestämd form genitiv |
| envåldshärskaren | bestämd form |
| envåldshärskarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| envåldshärskare | obestämd form |
| envåldshärskares | obestämd form genitiv |
| envåldshärskarna | bestämd form |
| envåldshärskarnas | bestämd form genitiv |


