publicerad: 2015
ernå
er·nå
[e`r‑ el. ä`r‑]
verb
ernådde, ernått, ernådd n. ernått, pres. ernår • uppnå: ernå goda resultat
| Finita former | |
|---|---|
| ernår | presens aktiv |
| ernås | presens passiv |
| ernådde | preteritum aktiv |
| ernåddes | preteritum passiv |
| ernå | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att ernå | infinitiv aktiv |
| att ernås | infinitiv passiv |
| har/hade ernått | supinum aktiv |
| har/hade ernåtts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| ernående | |
| Perfekt particip | |
| en ernådd + substantiv | |
| ett ernått + substantiv | |
| den/det/de ernådda + substantiv | |


