publicerad: 2015
försäga
för·säga
verb
försade, försagt, pres. försäger • tills. med sig:
| Finita former | |
|---|---|
| försäger | presens aktiv |
| försade | preteritum aktiv |
| försäg | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att försäga | infinitiv aktiv |
| har/hade försagt | supinum aktiv |
| Presens particip | |
| försägande | |
försäga sig
• råka säga ngt som man inte borde ha sagtOrdform(er) försäga sig


