publicerad: 2015
glipa
1glipa
verb
~de ~t • inte sluta till, stå på glänt; gapa
Finita former | |
---|---|
glipar | presens aktiv |
glipade | preteritum aktiv |
glipa | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att glipa | infinitiv aktiv |
har/hade glipat | supinum aktiv |
Presens particip | |
glipande |
2glipa
substantiv
~n glipor • spricka, öppning
Singular | |
---|---|
en glipa | obestämd form |
en glipas | obestämd form genitiv |
glipan | bestämd form |
glipans | bestämd form genitiv |
Plural | |
glipor | obestämd form |
glipors | obestämd form genitiv |
gliporna | bestämd form |
glipornas | bestämd form genitiv |