publicerad: 2015
gärningsperson
gärn·ings|pers·on
substantiv
~en ~er • jfr gärningsman
| Singular | |
|---|---|
| en gärningsperson | obestämd form |
| en gärningspersons | obestämd form genitiv |
| gärningspersonen | bestämd form |
| gärningspersonens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| gärningspersoner | obestämd form |
| gärningspersoners | obestämd form genitiv |
| gärningspersonerna | bestämd form |
| gärningspersonernas | bestämd form genitiv |


