publicerad: 2015
gärningsperson
gärn·ings|pers·on
substantiv
~en ~er • jfr gärningsman
Singular | |
---|---|
en gärningsperson | obestämd form |
en gärningspersons | obestämd form genitiv |
gärningspersonen | bestämd form |
gärningspersonens | bestämd form genitiv |
Plural | |
gärningspersoner | obestämd form |
gärningspersoners | obestämd form genitiv |
gärningspersonerna | bestämd form |
gärningspersonernas | bestämd form genitiv |