tryckår: 2009
ha`ne
substantiv ~n hanar
han·en1spännbar, hammarformad låsdel i eldhandvapen
som frigörs vid avfyringen och anslår tändstiftet el. tändhatten; på jaktgevär, revolvrar m.m.
jakt.han spände hanen och lyfte vapneten gammal bössa med synliga hanarvila på hanenavvakta
det gäller att inte vila på hanen om man ska hitta svamp ett torrt år som detta
sedan 1668samma ord som hane 2 (bösshanen kunde förr likna en tupp)
2tupp
åld.zool.den röde hanenvådeldenngt åld.
år 1854 slog den röde hanen till med kraft mot stadens södra kvarter
sedan förra hälften av 1300-taletWestmanna-Lagenfornsv. hani; gemens. germ. ord, besl. med lat. can´ere ’sjunga; gala’; jfr accent, höna, kantor
3vanligen i sammansättn.
djur av hankön
bot.zool.SYN.synonymhanne
hankatttjäderhane○i sammansättn. äv. om växt e.d. av hankönhanblommahanhängesedan 1734se hanne
