publicerad: 2015
harangering
har·ang·er·ing
substantiv
~en ~ar harangera
Singular | |
---|---|
en harangering | obestämd form |
en harangerings | obestämd form genitiv |
harangeringen | bestämd form |
harangeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
harangeringar | obestämd form |
harangeringars | obestämd form genitiv |
harangeringarna | bestämd form |
harangeringarnas | bestämd form genitiv |