publicerad: 2015
heligförklara
hel·ig|för·klara
verb
~de ~t • heligförklara ngn el. förklara ngn helig
Finita former | |
---|---|
heligförklarar | presens aktiv |
heligförklaras | presens passiv |
heligförklarade | preteritum aktiv |
heligförklarades | preteritum passiv |
heligförklara | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att heligförklara | infinitiv aktiv |
att heligförklaras | infinitiv passiv |
har/hade heligförklarat | supinum aktiv |
har/hade heligförklarats | supinum passiv |
Presens particip | |
heligförklarande | |
Perfekt particip | |
en heligförklarad + substantiv | |
ett heligförklarat + substantiv | |
den/det/de heligförklarade + substantiv |