publicerad: 2015
hävla
hävla
[hä`vla]
verb
~de ~t • lyfta el. dra ut med hävel: hävla (ut) en tand
| Finita former | |
|---|---|
| hävlar | presens aktiv |
| hävlas | presens passiv |
| hävlade | preteritum aktiv |
| hävlades | preteritum passiv |
| hävla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att hävla | infinitiv aktiv |
| att hävlas | infinitiv passiv |
| har/hade hävlat | supinum aktiv |
| har/hade hävlats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| hävlande | |
| Perfekt particip | |
| en hävlad + substantiv | |
| ett hävlat + substantiv | |
| den/det/de hävlade + substantiv | |


