publicerad: 2015
hävla
hävla
[hä`vla]
verb
~de ~t • lyfta el. dra ut med hävel: hävla (ut) en tand
Finita former | |
---|---|
hävlar | presens aktiv |
hävlas | presens passiv |
hävlade | preteritum aktiv |
hävlades | preteritum passiv |
hävla | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att hävla | infinitiv aktiv |
att hävlas | infinitiv passiv |
har/hade hävlat | supinum aktiv |
har/hade hävlats | supinum passiv |
Presens particip | |
hävlande | |
Perfekt particip | |
en hävlad + substantiv | |
ett hävlat + substantiv | |
den/det/de hävlade + substantiv |