publicerad: 2015
improvisation
im·pro·vis·at·ion
substantiv
~en ~er • till improvisera
Singular | |
---|---|
en improvisation | obestämd form |
en improvisations | obestämd form genitiv |
improvisationen | bestämd form |
improvisationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
improvisationer | obestämd form |
improvisationers | obestämd form genitiv |
improvisationerna | bestämd form |
improvisationernas | bestämd form genitiv |