publicerad: 2015
inbrytning
in|bryt·ning
substantiv
~en ~ar • ⟨särsk. mil.⟩ göra en inbrytning bryta igenom fiendens frontlinje
Singular | |
---|---|
en inbrytning | obestämd form |
en inbrytnings | obestämd form genitiv |
inbrytningen | bestämd form |
inbrytningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inbrytningar | obestämd form |
inbrytningars | obestämd form genitiv |
inbrytningarna | bestämd form |
inbrytningarnas | bestämd form genitiv |