publicerad: 2015
inkvisitor
in·kvis·it·or
[‑i`t‑]
substantiv
~n ~er [‑o´r‑] • till inkvisition
Singular | |
---|---|
en inkvisitor | obestämd form |
en inkvisitors | obestämd form genitiv |
inkvisitorn | bestämd form |
inkvisitorns | bestämd form genitiv |
Plural | |
inkvisitorer | obestämd form |
inkvisitorers | obestämd form genitiv |
inkvisitorerna | bestämd form |
inkvisitorernas | bestämd form genitiv |