publicerad: 2015
inmutning
in|mut·ning
substantiv
~en ~ar inmuta
Singular | |
---|---|
en inmutning | obestämd form |
en inmutnings | obestämd form genitiv |
inmutningen | bestämd form |
inmutningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inmutningar | obestämd form |
inmutningars | obestämd form genitiv |
inmutningarna | bestämd form |
inmutningarnas | bestämd form genitiv |