publicerad: 2015
justera
just·era
[∫yste´ra]
verb
~de ~t 1 rätta till, iordningställa: justera ett instrument2 granska och godkänna protokoll3 ⟨vard.⟩ skada t.ex. fotbollsspelare
| Finita former | |
|---|---|
| justerar | presens aktiv |
| justeras | presens passiv |
| justerade | preteritum aktiv |
| justerades | preteritum passiv |
| justera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att justera | infinitiv aktiv |
| att justeras | infinitiv passiv |
| har/hade justerat | supinum aktiv |
| har/hade justerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| justerande | |
| Perfekt particip | |
| en justerad + substantiv | |
| ett justerat + substantiv | |
| den/det/de justerade + substantiv | |
justera ner
• till justera 1: justera ner el. (sällan) nedjustera prognosernaInfinita former att justera ner infinitiv aktiv Presens particip nerjusterande Perfekt particip en nerjusterad + substantiv ett nerjusterat + substantiv den/det/de nerjusterade + substantiv
justera om
• till justera 1,2: justera om el. omjustera ngtInfinita former att justera om infinitiv aktiv Presens particip omjusterande Perfekt particip en omjusterad + substantiv ett omjusterat + substantiv den/det/de omjusterade + substantiv
justera upp
• till justera 1: justera upp el. (sällan) uppjustera prognosernaInfinita former att justera upp infinitiv aktiv Presens particip uppjusterande Perfekt particip en uppjusterad + substantiv ett uppjusterat + substantiv den/det/de uppjusterade + substantiv


