publicerad: 2015
kanonskott
kan·on|skott
substantiv
~et; pl. ~ • äv. bildl.; till 2kanon 1,2
Singular | |
---|---|
ett kanonskott | obestämd form |
ett kanonskotts | obestämd form genitiv |
kanonskottet | bestämd form |
kanonskottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kanonskott | obestämd form |
kanonskotts | obestämd form genitiv |
kanonskotten | bestämd form |
kanonskottens | bestämd form genitiv |