publicerad: 2015
karikera
kar·ik·era
[‑ike´ra]
verb
~de ~t • avbilda med karikatyr; förlöjliga, förvränga; överdriva
| Finita former | |
|---|---|
| karikerar | presens aktiv |
| karikeras | presens passiv |
| karikerade | preteritum aktiv |
| karikerades | preteritum passiv |
| karikera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att karikera | infinitiv aktiv |
| att karikeras | infinitiv passiv |
| har/hade karikerat | supinum aktiv |
| har/hade karikerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| karikerande | |
| Perfekt particip | |
| en karikerad + substantiv | |
| ett karikerat + substantiv | |
| den/det/de karikerade + substantiv | |


