publicerad: 2015
karikering
kar·ik·er·ing
substantiv
~en ~ar karikera
| Singular | |
|---|---|
| en karikering | obestämd form |
| en karikerings | obestämd form genitiv |
| karikeringen | bestämd form |
| karikeringens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| karikeringar | obestämd form |
| karikeringars | obestämd form genitiv |
| karikeringarna | bestämd form |
| karikeringarnas | bestämd form genitiv |


