publicerad: 2015
knark
knark
substantiv
~et 1 ⟨vard.⟩ narkotika2 knarrande – Alla sammansättn. med knark- hör till knark 1.
Singular | |
---|---|
ett knark | obestämd form |
ett knarks | obestämd form genitiv |
knarket | bestämd form |
knarkets | bestämd form genitiv |