publicerad: 2015
knark
knark
substantiv
~et 1 ⟨vard.⟩ narkotika2 knarrande – Alla sammansättn. med knark- hör till knark 1.
| Singular | |
|---|---|
| ett knark | obestämd form |
| ett knarks | obestämd form genitiv |
| knarket | bestämd form |
| knarkets | bestämd form genitiv |


