publicerad: 2015
knarkare
knark·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. knarkarna • ⟨vard.⟩ narkoman
| Singular | |
|---|---|
| en knarkare | obestämd form |
| en knarkares | obestämd form genitiv |
| knarkaren | bestämd form |
| knarkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| knarkare | obestämd form |
| knarkares | obestämd form genitiv |
| knarkarna | bestämd form |
| knarkarnas | bestämd form genitiv |


