publicerad: 2015
knarkande
knark·ande
substantiv
~t • ⟨vard.⟩ till knarka 1
| Singular | |
|---|---|
| ett knarkande | obestämd form |
| ett knarkandes | obestämd form genitiv |
| knarkandet | bestämd form |
| knarkandets | bestämd form genitiv |


