publicerad: 2015
kola
1kola
[kå`la]
substantiv
~n kolor • en seg sötsak – Nästan alla sammansättn. med kola- hör till 1kola.
Singular | |
---|---|
en kola | obestämd form |
en kolas | obestämd form genitiv |
kolan | bestämd form |
kolans | bestämd form genitiv |
Plural | |
kolor | obestämd form |
kolors | obestämd form genitiv |
kolorna | bestämd form |
kolornas | bestämd form genitiv |
2kola
[kå`la]
verb
~de ~t • framställa träkol i mila; förvandlas till kol; ta in kol
Finita former | |
---|---|
kolar | presens aktiv |
kolas | presens passiv |
kolade | preteritum aktiv |
kolades | preteritum passiv |
kola | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kola | infinitiv aktiv |
att kolas | infinitiv passiv |
har/hade kolat | supinum aktiv |
har/hade kolats | supinum passiv |
Presens particip | |
kolande | |
Perfekt particip | |
en kolad + substantiv | |
ett kolat + substantiv | |
den/det/de kolade + substantiv |
3kola
[ko`la]
verb
~de ~t • ⟨vard.⟩ kola vippen dö
Finita former | |
---|---|
kolar | presens aktiv |
kolade | preteritum aktiv |
kola | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kola | infinitiv aktiv |
har/hade kolat | supinum aktiv |
Presens particip | |
kolande |
kola av
• döInfinita former att kola av infinitiv aktiv Presens particip avkolande