publicerad: 2015
kollektivhus
kol·lekt·iv|hus
substantiv
~et; pl. ~ kollektiv 1 hus 1
Singular | |
---|---|
ett kollektivhus | obestämd form |
ett kollektivhus | obestämd form genitiv |
kollektivhuset | bestämd form |
kollektivhusets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kollektivhus | obestämd form |
kollektivhus | obestämd form genitiv |
kollektivhusen | bestämd form |
kollektivhusens | bestämd form genitiv |