publicerad: 2015
kollektivism
kol·lekt·iv·ism
[‑is´m]
substantiv
~en • åskådning som ställer det samfällda i motsats till individerna i förgrunden
Singular | |
---|---|
en kollektivism | obestämd form |
en kollektivisms | obestämd form genitiv |
kollektivismen | bestämd form |
kollektivismens | bestämd form genitiv |