publicerad: 2015
konjugation
kon·jug·at·ion
substantiv
~en ~er 1 verbböjningssätt2 ett könligt fenomen hos vissa lägre organismer
Singular | |
---|---|
en konjugation | obestämd form |
en konjugations | obestämd form genitiv |
konjugationen | bestämd form |
konjugationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konjugationer | obestämd form |
konjugationers | obestämd form genitiv |
konjugationerna | bestämd form |
konjugationernas | bestämd form genitiv |