publicerad: 2015
konjugera
kon·jug·era
[‑juge´ra]
verb
~de ~t • böja verb
| Finita former | |
|---|---|
| konjugerar | presens aktiv |
| konjugeras | presens passiv |
| konjugerade | preteritum aktiv |
| konjugerades | preteritum passiv |
| konjugera | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att konjugera | infinitiv aktiv |
| att konjugeras | infinitiv passiv |
| har/hade konjugerat | supinum aktiv |
| har/hade konjugerats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| konjugerande | |
| Perfekt particip | |
| en konjugerad + substantiv | |
| ett konjugerat + substantiv | |
| den/det/de konjugerade + substantiv | |


