SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
konkavitet
kon·­kav·­itet [‑ite´t] substantiv ~en ~er in­buktning, ur­holkning
Singular
en konkavitetobestämd form
en konkavitetsobestämd form genitiv
konkavitetenbestämd form
konkavitetensbestämd form genitiv
Plural
konkaviteterobestämd form
konkavitetersobestämd form genitiv
konkaviteternabestämd form
konkaviteternasbestämd form genitiv