SAOL
Svenska Akademiens ordlista
publicerad: 2015  
konsonant
1kon·­son·­ant [‑an´t] substantiv ~en ~er en huvud­typ av språk­ljud som normalt inte själva kan bilda stavelser: ​vokaler och konsonanter​ – Alla sammansättn. med konsonant- hör till 1konsonant.
Singular
en konsonantobestämd form
en konsonantsobestämd form genitiv
konsonantenbestämd form
konsonantensbestämd form genitiv
Plural
konsonanterobestämd form
konsonantersobestämd form genitiv
konsonanternabestämd form
konsonanternasbestämd form genitiv
2kon·­son·­ant [‑an´t] adjektiv; n. ~, ~a ⟨mus.⟩ sam­klingande, sam­ljudande: ​konsonanta toner
Positiv
en konsonant + substantiv
ett konsonant + substantiv
den/det/de konsonanta + substantiv