publicerad: 2015
konspiratör
kon·spir·at·ör
[‑ö´r]
substantiv
~en ~er • till konspirera
Singular | |
---|---|
en konspiratör | obestämd form |
en konspiratörs | obestämd form genitiv |
konspiratören | bestämd form |
konspiratörens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konspiratörer | obestämd form |
konspiratörers | obestämd form genitiv |
konspiratörerna | bestämd form |
konspiratörernas | bestämd form genitiv |