publicerad: 2015
konungaätt
kon·unga|ätt
substantiv
~en ~er • ⟨högt.⟩ konung ätt
| Singular | |
|---|---|
| en konungaätt | obestämd form |
| en konungaätts | obestämd form genitiv |
| konungaätten | bestämd form |
| konungaättens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| konungaätter | obestämd form |
| konungaätters | obestämd form genitiv |
| konungaätterna | bestämd form |
| konungaätternas | bestämd form genitiv |


