publicerad: 2015
konungaätt
kon·unga|ätt
substantiv
~en ~er • ⟨högt.⟩ konung ätt
Singular | |
---|---|
en konungaätt | obestämd form |
en konungaätts | obestämd form genitiv |
konungaätten | bestämd form |
konungaättens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konungaätter | obestämd form |
konungaätters | obestämd form genitiv |
konungaätterna | bestämd form |
konungaätternas | bestämd form genitiv |