publicerad: 2015
konungagrav
kon·unga|grav
substantiv
~en ~ar • ⟨högt.⟩ konung 1grav
Singular | |
---|---|
en konungagrav | obestämd form |
en konungagravs | obestämd form genitiv |
konungagraven | bestämd form |
konungagravens | bestämd form genitiv |
Plural | |
konungagravar | obestämd form |
konungagravars | obestämd form genitiv |
konungagravarna | bestämd form |
konungagravarnas | bestämd form genitiv |