publicerad: 2015
korsförhöra
kors|för·höra
verb
‑förhörde, ‑förhört, pres. ‑förhör • förhöra intensivt; till förhöra 2
Finita former | |
---|---|
korsförhör | presens aktiv |
korsförhörs (korsförhöres) | presens passiv |
korsförhörde | preteritum aktiv |
korsförhördes | preteritum passiv |
korsförhör | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att korsförhöra | infinitiv aktiv |
att korsförhöras | infinitiv passiv |
har/hade korsförhört | supinum aktiv |
har/hade korsförhörts | supinum passiv |
Presens particip | |
korsförhörande | |
Perfekt particip | |
en korsförhörd + substantiv | |
ett korsförhört + substantiv | |
den/det/de korsförhörda + substantiv | |
den korsförhörde + maskulint substantiv |