publicerad: 2015
kuratel
kur·at·el
[‑e´l]
substantiv
~et; pl. ~ • kuratorskap; grupp som utövar godmanskap
Singular | |
---|---|
ett kuratel | obestämd form |
ett kuratels | obestämd form genitiv |
kuratelet | bestämd form |
kuratelets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kuratel | obestämd form |
kuratels | obestämd form genitiv |
kuratelen | bestämd form |
kuratelens | bestämd form genitiv |