publicerad: 2015
kurtis
kurt·is
[‑i´s]
substantiv
~en ~er • ⟨åld.⟩ kurtiserande, flört
Singular | |
---|---|
en kurtis | obestämd form |
en kurtis | obestämd form genitiv |
kurtisen | bestämd form |
kurtisens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kurtiser | obestämd form |
kurtisers | obestämd form genitiv |
kurtiserna | bestämd form |
kurtisernas | bestämd form genitiv |