publicerad: 2015
käkbrott
käk|brott
substantiv
~et; pl. ~ • till brott 3 käke
Singular | |
---|---|
ett käkbrott | obestämd form |
ett käkbrotts | obestämd form genitiv |
käkbrottet | bestämd form |
käkbrottets | bestämd form genitiv |
Plural | |
käkbrott | obestämd form |
käkbrotts | obestämd form genitiv |
käkbrotten | bestämd form |
käkbrottens | bestämd form genitiv |