publicerad: 2015
käring
kär·ing
el. kärr·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨vard., nedsätt.⟩ äldre kvinna
Singular | |
---|---|
en käring (en kärring) | obestämd form |
en kärings (en kärrings) | obestämd form genitiv |
käringen (kärringen) | bestämd form |
käringens (kärringens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
käringar (kärringar) | obestämd form |
käringars (kärringars) | obestämd form genitiv |
käringarna (kärringarna) | bestämd form |
käringarnas (kärringarnas) | bestämd form genitiv |