publicerad: 2015
mandatförlust
mand·at|för·lust
substantiv
~en ~er mandat 1 förlust 1
| Singular | |
|---|---|
| en mandatförlust | obestämd form |
| en mandatförlusts | obestämd form genitiv |
| mandatförlusten | bestämd form |
| mandatförlustens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| mandatförluster | obestämd form |
| mandatförlusters | obestämd form genitiv |
| mandatförlusterna | bestämd form |
| mandatförlusternas | bestämd form genitiv |


