publicerad: 2015
manlighet
man·lig·het
substantiv
~en ~er manlig
Singular | |
---|---|
en manlighet | obestämd form |
en manlighets | obestämd form genitiv |
manligheten | bestämd form |
manlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
manligheter | obestämd form |
manligheters | obestämd form genitiv |
manligheterna | bestämd form |
manligheternas | bestämd form genitiv |