publicerad: 2015
marinmålare
mar·in|mål·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑målarna • till 2marin 2 måla
Singular | |
---|---|
en marinmålare | obestämd form |
en marinmålares | obestämd form genitiv |
marinmålaren | bestämd form |
marinmålarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
marinmålare | obestämd form |
marinmålares | obestämd form genitiv |
marinmålarna | bestämd form |
marinmålarnas | bestämd form genitiv |