publicerad: 2015
näringsförbud
när·ings|för·bud
substantiv
~et; pl. ~ näring 1 förbud
Singular | |
---|---|
ett näringsförbud | obestämd form |
ett näringsförbuds | obestämd form genitiv |
näringsförbudet | bestämd form |
näringsförbudets | bestämd form genitiv |
Plural | |
näringsförbud | obestämd form |
näringsförbuds | obestämd form genitiv |
näringsförbuden | bestämd form |
näringsförbudens | bestämd form genitiv |