publicerad: 2015
näringsidkare
när·ings|idk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑idkarna näring 1 idkare
| Singular | |
|---|---|
| en näringsidkare | obestämd form |
| en näringsidkares | obestämd form genitiv |
| näringsidkaren | bestämd form |
| näringsidkarens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| näringsidkare | obestämd form |
| näringsidkares | obestämd form genitiv |
| näringsidkarna | bestämd form |
| näringsidkarnas | bestämd form genitiv |


