publicerad: 2015
näringsidkare
när·ings|idk·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑idkarna näring 1 idkare
Singular | |
---|---|
en näringsidkare | obestämd form |
en näringsidkares | obestämd form genitiv |
näringsidkaren | bestämd form |
näringsidkarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
näringsidkare | obestämd form |
näringsidkares | obestämd form genitiv |
näringsidkarna | bestämd form |
näringsidkarnas | bestämd form genitiv |